För två år sen så började jag sticka på en kofta. Ni fick följa med på bakstycket och framstyckena. Sen vet jag inte vad som hände. Klar blev den, men någonstans var jag inte nöjd. Nu har den legat på en hylla i två år. Ibland har jag funderat på att repa upp och ibland tänkt att den blir nog bra. Så tog jag fram den häromkvällen på landet när det var lite kyligt. Nej, jag trivdes fortfarande inte i den och det är för att den känns lite för liten överallt även om den är töjbar. Då provade äldsta dottern S koftan och den satt som en smäck på henne. Nu har hon använt den i flera dagar och gillar den skarpt. Tänk vad bra det kan bli till slut. Så nu får ni en bildkavalkad på koftan som jag tycker är så fin och lite ledsen över att jag själv inte trivs i.

Framifrån i gårkvällen härliga soldis vid solnedgången.

Bakifrån. Lite enklare mönster.

Detaljbild eftersom jag älskar de olika flätorna som finns i koftan.

Spännet letade hon själv fram i min låda. PERFEKT! 

Äntligen har Bloggplatsen en app för att lätt kunna blogga från mobilen. Så dax att testa. Kanske blir det lite fler inlägg och samtidigt kortare. Vi får se. Just nu är det semester och så här fint var det gårkväll.