Vad gjorde vi då i tisdags? Tidigare i våras läste jag en artikel om downhillcykling och att det passade alla. Även barnfamiljer. Jag visste lite var det var eftersom min ena lillebror håller på med det här, men jag hade aldrig tänkt tanken att det var något som vi kunde prova. Men en tanke började gro i mig och jag kontaktade två olika ställen med lite frågor mm. Det var bara ett ställe som svarade och det var Järvsö Bergcykel Park. Jag har sen haft lite mailkontakt med dom och alltid fått snabba och bra svar. Tillslut bestämde vi för ett datum som passade oss och bokade cyklar och utrustning. På väg hem från våra dagar i Härjedalen passade det oss och perfekt när det ändå var på vägen.

Vi hade en helt fantastiskt rolig dag. Tyvärr så gav storasyster S upp efter första åket, hon är lite försiktig av sig och ville inte prova mer. Jag kan säga att första åket var inte det roligaste. Man kände inte cykeln, visste inte hur man skulle göra och vi valde fel led. Trodde att det var smart att välja den gröna och lättaste leden Monica, men vi tyckte den inte var så lätt. Så här såg familjen ut före start när vi var på toppen. Många skydd hade man så man såg riktigt tuff ut.

 Schyssta som dom var fick vi tillbaka alla pengar på det vi lämnade tillbaka efter första åket, jag var nästan på väg att göra äldsta dottern sällskap, men tänkte att så lätt kan jag inte ge mig. De andra i familjen som hade åkte ytterligare ett åk hade hittat en mycket roligare led. En blå Barbro. Den här grävd med maskin så den blir lite bredare och jämnare än andra leder. Vi åkte den leden resten av dagen och för varje åk vågade man lite till.

Vi åt lunch hela familjen och sen gick storasyster S på Järvzoo istället för att cykla. Kul att hon kände att hon kunde gå där själv.

Jag måste säga att det tog på krafterna att prova detta. Det krävde full koncentration hela tiden. Händerna krampade ganska rejält kan jag säga. När vi åkte hem sen fick händerna vila några mil innan dom kändes redo för bilstickning. Mot eftermiddagen hade jag kanske orkat ett eller två åk till, men samtidigt hade ingen av oss ramlat eller skadat sig, så vi valde då att avsluta dagen. Glada och trötta fortsatte vi sen hem till Stockholm. Troligen kommer vi att prova på detta igen. Det var KUL!  Särskilt att man är hela familjen och det är lika nytt för alla. Önskar att storasyster S skulle vilja prova en gång till, men det kommer bli svårt att övertala henne.

Så här såg det ut när man åkte i liften med cykeln.

Och här är en närbild på våra tuffa cyklar.